.

Jag är fortfarande helt förstörd. Trodde det skulle kännas bättre idag än igår men det gör det verkligen inte. Jag vill bara ställa mig och skrika! Jag vill bara stänga in mig i ett rum ensam och aldrig komma ut igen! Visar inte för någon hur jag känner just nu. Känns som att dom inte förstår, kanske till en viss del, men faktum är att en del av mig faktiskt dött! Nu ska jag lära mig leva med det också! vissa kanske tänker nu, men hallå! det var bara katter. men det var inte bara katter för mig, det var mina familjemedlemmar, mina bebisar.Ingen kommer fatta hur detta har skurit sönder mig! Skrattar för att inte gråta, ler för att inte se ledsen ut! Faaaaaaaaaaan! på ren svenska! Varför skulle jag just drabbas av detta! Varför ska alla jag älskar dö ifrån mig! VARFÖR?!

Drog till Patricia i morse för att jag inte orkade vara hemma. Trodde det skulle göra mig gladare. Men det trängde sig fram och jag kände fortfarande att jag ville gråta! Jag kan inte höra deras namn eller tänka på dom får då rinner ögonen men problemet är att jag kan inte sluta tänka på dom och jag vill inte gråta så jag sväljer det ist och får ont. Har haft en orolig nervös klump i magen samtidigt som jag mått så himla illa. Mamma sa att det kallades djup sorg. Men det är första gången jag känner en sån obehaglig känsla. Och den vill inte försvinna.